Produktresumé



Yüklə 70,5 Kb.
tarix07.06.2017
ölçüsü70,5 Kb.

Läkemedelsverket 2015-04-29

Produktresumé

1läkemedlets namn


Iktorivil 0,5 mg tabletter

Iktorivil 2 mg tabletter


2kvalitativ och kvantitativ sammansättning


En tablett innehåller 0,5 mg resp. 2 mg klonazepam.
Hjälpämne med känd effekt:

En tablett Iktorivil 0,5 mg innehåller 40 mg laktosmonohydrat.

En tablett Iktorivil 2 mg innehåller 121,5 mg laktosanhydrat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3läkemedelsform


Tablett

4kliniska uppgifter

4.1Terapeutiska indikationer


Epilepsi, generaliserade anfall (petit mal, myoklon epilepsi, grand mal). Partiella anfall. Status epilepticus.

4.2Dosering och administreringssätt


För att undvika biverkningar vid behandlingens insättande skall dygnsdosen ökas stegvis tills den för patienten nödvändiga underhållsdosen har uppnåtts.
För att erhålla en optimal anpassning av dosen är det lämpligt att ge Iktorivil orala droppar 2,5 mg/ml till spädbarn.
Dosering

Doseringen är individuell och anpassas till patientens ålder, den kliniska effekten och toleransen. Som initial dos rekommenderas för barn 0,05 mg/kg per dygn (dock maximalt 1 mg per dygn) och för vuxna 1 mg per dygn. Underhållsdosen bör uppnås inom 2-4 veckor. Dygnsdosen skall uppdelas på 3-4 doseringstillfällen.


Riktlinjer för underhållsdos:

Ålder

Dygnsdos i mg

Antal tabletter

à 0,5 mg


Antal tabletter

à 2 mg


<1 år

0,5-1

1-2

-

1-5 år

1,5-3

3-6

¾-1½

6-16 år

3-6

6-12

1½-3

Vuxna

4-8

8-16

2-4

Tabletterna kan delas för att underlätta doseringen (0,5 mg i två lika delar, 2 mg i två eller fyra lika delar).


Vid kombination med ett eller flera andra antiepileptika bör doseringen av varje medel anpassas individuellt. En initialt god anfallskontroll kan hos vissa patienter avta efter några månaders behandling med Iktorivil.
Utsättning

Preparatet bör inte utsättas abrupt utan seponering bör ske genom långsam dosreduktion för att inte provocera grand mal anfall. Utsättningssymtom är mycket variabla och kan vara från några få timmar upp till en vecka eller mer. I mindre allvarliga fall kan utsättningssymtomen inskränka sig till tremor, rastlöshet, sömnlöshet, oro, huvudvärk och koncentrationssvårigheter. Dock kan utsättningssymtom såsom svettningar, muskel- och magspasmer samt förändrad medvetandegrad förekomma. I sällsynta fall kan delirium och konvulsioner förekomma.


Vid uppträdande av utsättningssymtom är en noggrann medicinsk kontroll och stöd till patienten nödvändiga.

4.3Kontraindikationer


  • Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet, mot något hjälpämne eller mot bensodiazepiner.

  • Allvarlig respiratorisk insufficiens eller allvarlig leverinsufficiens.

  • Iktorivil ska inte ges till patienter som är i koma eller till patienter som missbrukar läkemedel, droger eller alkohol.

4.4Varningar och försiktighet


Iktorivil får endast användas med stor försiktighet hos patienter med spinal eller cerebral ataxi, vid akut förgiftning med alkohol eller droger och hos patienter med allvarlig leverskada (t ex levercirros).
Iktorivil bör användas med försiktighet hos patienter med sömnapné, kronisk pulmonell insufficiens, nedsatt njur- eller leverfunktion samt hos äldre och försvagade patienter. I dessa fall bör dosen generellt reduceras.
Generellt bör försiktighet också iakttas vid myasthenia gravis, vid depression eller suicidbenägenhet samt vid nedsatt allmäntillstånd.
Suicidtankar och självmordsbeteende

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlats med antiepileptika för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för klonazepam.


Därför ska patienter övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende och lämplig behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår.
Patienter med depression och/eller självmordsförsök i anamnesen bör övervakas noga.
Samtidigt intag av alkohol/läkemedel som verkar på det centrala nervsystemet

Samtidigt intag av klonazepam tillsammans med alkohol och/eller andra medel som verkar på det centrala nervsystemet bör undvikas. Sådan användning kan öka den kliniska effekten av klonazepam vilket kan leda till allvarlig sedering och kliniskt relevant respiratorisk och/eller kardiovaskulär depression (se även avsnitt 4.5).


Alkohol- eller drogberoende i anamnesen

Iktorivil bör användas med största försiktighet hos patienter som har alkohol- eller drogberoende i anamnesen.


Dosanpassning vid sjukdomar i andningsvägarna och lever samt vid samtidig behandling med andra centralt verkande läkemedel eller antiepileptika

Hos patienter med sjukdomar i andningsvägarna (t ex kronisk obstruktiv pulmonell sjukdom), patienter med leversjukdom eller hos patienter som behandlas med andra centralt verkande läkemedel eller antiepileptika måste Iktorivil-dosen noggrant anpassas till patientens individuella behov. Effekten på andningsvägarna kan förvärras om patienten redan har respiratorisk obstruktion, hjärnskada eller har tagit andra läkemedel som nedsätter andningen. Denna effekt kan vanligtvis undvikas genom noggrann anpassning av dosen till patientens individuella behov.


Avbrytande av behandling eller sänkning av dosen

Behandling med antiepileptika, inklusive Iktorivil, ska inte avbrytas abrupt hos patienter med epilepsi då det kan framkalla status epileptikus. När läkaren bedömer att dosen behöver sänkas eller avslutas bör det ske gradvis. Kombination med andra antiepileptika är indicerat i dessa fall.


Påverkan på reaktionsförmågan

Liksom alla läkemedel av denna typ kan Iktorivil, beroende på dos, hur det administreras och individuell känslighet, förändra patientens reaktionsförmåga (t ex förmågan att köra bil eller beteende i trafiken) (se avsnitt 4.7).


Även om sjukdomen är tillräckligt kontrollerad med Iktorivil ska man komma ihåg att vid eventuell ökning av dosen eller förändring av tidpunkten när dosen ska tas, kan patientens reaktionsförmåga förändras, beroende på individuell känslighet.
Spädbarn

Klonazepam kan orsaka hypersalivation eller bronkiell hypersekretion, vilket särskilt bör beaktas vid behandling av späd- och småbarn. Därför är det viktigt att säkerställa att luftvägarna hålls öppna.


Missbruk och beroende

Fysiskt och psykiskt beroende kan förekomma under behandling med bensodiazepiner. Risken är mer uttalad hos patienter under långtidsbehandling eller vid höga doser, speciellt hos predisponerade patienter med tidigare alkoholism, drogmissbruk, personlighetsstörning eller annan allvarlig psykisk störning i anamnesen. Det kan leda till reversibla sjukdomar såsom dysartri, okoordinerade rörelser och gångstörningar (ataxi), nystagmus och diplopi. Risken för anterograd amnesi, som kan förekomma när bensodiazepiner används i terapeutiska doser, ökar vid högre doser. Amnesin kan vara förenad med beteendeavvikelser. Vid vissa former av epilepsi kan en ökad frekvens av anfall ses vid långtidsbehandling (se avsnitt 4.8).


Då fysiskt beroende en gång har utvecklats kommer ett abrupt utsättande att åtföljas av abstinensbesvär. Vid långtidsbehandling kan abstinensbesvären utvecklas efter en längre tids användning, särskilt med höga doser eller om den dagliga dosen minskas snabbt eller avbryts abrupt. Symtomen på abstinensbesvär innefattar tremor, svettningar, agitation, sömnstörningar och ångest, huvudvärk, muskelsmärtor, extrem ångest, spänningstillstånd, rastlöshet, förvirring, irritabilitet och epileptiska anfall vilka kan förknippas med den underliggande sjukdomen. I grava fall kan följande symtom uppstå: störd verklighetsuppfattning, depersonalisation, hyperakusi, domningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud eller fysisk beröring och hallucinationer. Då risken för abstinenssymtom är större om behandlingen avbryts abrupt ska läkemedlet sättas ut gradvis genom att minska den dagliga dosen. Det gäller även vid korttidsbehandling. Risken för abstinensbesvär ökar om bensodiazepiner används tillsammans med lugnande medel som tas under dagtid (korstolerans).
Porfyri

Klonazepam kan utlösa porfyriattacker och måste därför användas med försiktighet hos patienter med porfyri.


Laktosintolerans

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Iktorivil kan administreras samtidigt med ett eller flera antiepileptika. Att lägga till ett extra läkemedel till patientens behandlingsregim bör dock inkludera en noggrann utvärdering av hur patienten svarar på behandlingen då det är mer sannolikt att biverkningar såsom sedering och apati uppstår. I sådana fall måste dosen av varje läkemedel anpassas för att uppnå optimal effekt.
Samtidig behandling med Iktorivil och fenytoin eller primidon kan ändra plasmakoncentrationerna av fenytoin eller primidon (vanligtvis förhöjning).
Farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner

Enzyminducerande läkemedel så som rifampicin, naturmedel innehållande johannesört (Hypericum perforatum), fenytoin, fenobarbital, karbamazepin och valproinsyra ökar clearance av klonazepam och ger därmed lägre plasmakoncentrationer av klonazepam.


Klonazepam elimineras genom metabolism. In vitro data indikerar att CYP3A4 katalyserar klonazepams metabolism men graden av CYP3A4 bidrag till klonazepams elimination har inte kvantifierats in vivo. Försiktighet rekommenderas vid in- och utsättning och under behandling med läkemedel som är starka enzymhämmare då en dosjustering kan krävas. Klonazepam inducerar inte självt de enzymer som ansvarar för dess metabolism.
De selektiva serotoninupptagshämmarna sertralin och fluoxetin påverkar inte signifikant klonazepams farmakokinetik vid samtidig administrering.
Farmakodynamiska läkemedelsinteraktioner

Kombinationen klonazepam och valproinsyra har i några fall framkallat status epilepticus.


Ökad effekt på sedering, andning och hemodynamik kan bli följden när klonazepam ges samtidigt som andra centralt verkade medel inklusive alkohol.
Alkohol bör undvikas hos patienter som får klonazepam (se avsnitt 4.4 och 4.9).
Vid kombinationsbehandling med centralverkande läkemedel bör doseringen av varje läkemedel justeras för att erhålla optimal effekt.

4.6Graviditet och amning


Graviditet:

Resultat från prekliniska studier kan inte utesluta att klonazepam kan ge medfödda missbildningar. Från epidemiologiska utvärderingar finns belägg för att antiepileptika är teratogena. Från publicerade epidemiologiska rapporter är det dock svårt att fastställa vilket läkemedel, eller kombination av läkemedel, som orsakar missbildningarna hos det nyfödda barnet. Möjligheten finns också att andra faktorer, t ex genetiska faktorer eller själva epilepsisjukdomen, är en viktigare orsak till missbildningarna än läkemedelsbehandlingen. Under graviditet bör läkemedlet endast ges om de potentiella fördelarna för modern överväger riskerna för fostret.


Under graviditet får Iktorivil endast ges på strikt indikation. Klonazepam passerar placenta och går över till fostret och kan efter kontinuerlig tillförsel under längre tid av graviditeten, efter tillförsel av höga doser i sista trimestern eller under förlossningen ge upphov till oregelbunden hjärtrytm hos det ofödda barnet. Hos det nyfödda barnet kan det ge upphov till hypotoni, påverkan av andningsfunktionen, hypotermi och försämrad aptit. I enstaka fall har också abstinenssymtom hos barnet rapporterats. Man ska ha i åtanke att både graviditeten i sig och abrupt utsättande av läkemedlet kan orsaka exacerbation av epilepsi.
Amning:

Klonazepam passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. Mödrar som behandlas med Iktorivil ska inte amma. Om Iktorivil är indicerat ska amningen avbrytas.


4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Iktorivil kan, även vid rekommenderade doser, försämra reaktionsförmågan, vilket man bör beakta vid tillfällen då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning och precisionsbetonat arbete. Denna effekt förvärras genom konsumtion av alkohol.
Att köra bil, hantera maskiner och utföra andra farliga aktiviteter bör därför undvikas helt, eller åtminstone under de första dagarna av behandlingen. Det är upp till läkaren att besluta vad som är bäst för patienten och beslutet ska baseras på hur patienten svarar på behandlingen och vilken dos som ges (se avsnitt 4.8).

4.8Biverkningar


Efter marknadsintroduktionen
Immunsystemet: Allergiska reaktioner och i mycket sällsynta fall anafylaxi.
Psykiska störningar: Koncentrationssvårigheter, rastlöshet, förvirring, desorientering, hyperaktivitet.
Depression kan uppkomma hos patienter som behandlas med Iktorivil, men det kan också associeras till den underliggande sjukdomen.
Följande paradoxala reaktioner har observerats: Lättretlighet, irritabilitet, aggressivitet, agitation, nervositet, fientlighet, oro, sömnstörningar, mardrömmar och livliga drömmar.
I sällsynta fall kan minskad libido förekomma.
Beroende och abstinenssymtom (se avsnitt 4.4).
Centrala och perifera nervsystemet: Somnolens, nedsatt reaktionsförmåga, muskelhypotoni, yrsel, ataxi (se avsnitt 4.4)
Huvudvärk har observerats i sällsynta fall.
Provokation av krampanfall har observerats i mycket sällsynta fall.
Reversibla symtom såsom dysartri, koordinationsstörningar och gångstörningar (ataxi) samt nystagmus (se avsnitt 4.4).
Anterograd amnesi och amnesi, som kan förknippas med olämpligt uppförande (se avsnitt 4.4).
En ökad frekvens av anfall vid vissa former av epilepsi (se avsnitt 4.4).
Ögon: Reversibla synförändringar (diplopi) (se avsnitt 4.4).
Vanligt förekommande är nystagmus.
Hjärtat: Hjärtsvikt inklusive hjärtstillestånd.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum: Andningsdepression (se avsnitt 4.4).
Magtarmkanalen: Illamående och magbesvär har rapporterats i sällsynta fall.
Hud och subkutan vävnad: Urtikaria, klåda, utslag, övergående håravfall och pigmentförändringar kan uppkomma i sällsynta fall.
Muskuloskeletala systemet och bindväv: Muskelsvaghet (se avsnitt 4.4).
Njurar och urinvägar: I sällsynta fall kan urininkontinens förekomma.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel: I sällsynta fall kan erektil dysfunktion uppkomma.
Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället: Trötthet och slöhet (se avsnitt 4.4).
Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer: Det har förekommit rapporter på fall och frakturer hos patienter som använder bensodiazepiner. Risken ökar hos de som samtidigt tar andra sederande medel (inklusive alkoholhaltiga drycker) och hos äldre.
Undersökningar: I sällsynta fall kan trombocytopeni uppkomma.
Trötthet, somnolens, muskelhypotoni, yrsel, ataxi och koordinationsstörningar är i allmänhet övergående och försvinner vid fortsatt behandling. De uppträder särskilt vid behandlingens insättande och kan undvikas om preparatet insätts med långsamt ökande dos. Vid högdos- eller långtidsbehandling kan dysartri, ataxi eller synstörningar i form av dubbelseende förekomma. Andningsdepression kan förekomma, framför allt vid intravenös administrering och kan undvikas genom noggrann individuell justering av dosen. Provokation av grand mal anfall har iakttagits i några fall. Hos icke-epileptiker kan denna biverkan förväntas vara ovanlig.
Symtom i form av hyperaktivitet, aggressivitet, irritabilitet och förvirringstillstånd kan uppträda. Dessa symtom försvinner hos vissa patienter genom dosreduktion, medan de hos andra försvinner först vid utsättning (beträffande utsättning se avsnitt 4.2).
Pediatrisk population:

Endokrina systemet: Isolerade fall av reversibel utveckling av förtida sekundära könskaraktärer (ofullständig tidig pubertet).


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum: Ökad produktion av saliv och bronkiellt sekret hos spädbarn och yngre barn (se avsnitt 4.4).
Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala



www.lakemedelsverket.se

4.9Överdosering


Symtom: Vanligtvis orsakar bensodiazepiner sömnighet, ataxi, dysartri och nystagmus. Överdos av klonazepam är sällan livshotande vid monoterapi av läkemedlet, men kan leda till areflexi, apné, hypotension, kardiorespiratorisk depression och koma. Om koma uppträder varar den vanligtvis i någon enstaka timme, men kan vara mer långvarig och cyklisk, särskilt hos äldre patienter. Bensodiazepinernas andningsdepressiva effekter är mer allvarliga hos patienter med respiratorisk sjukdom.
Bensodiazepiner ökar effekten av andra centralt lugnande medel, inklusive alkohol.
Behandling: Patienternas vitala funktioner bör följas och beroende på patientens kliniska status bör stödåtgärder sättas in. Patienter kan behöva symtomatisk behandling för effekter på hjärta och lunga eller centralnervösa effekter.
Ytterligare absorption bör förhindras med lämplig metod, t ex behandling med aktiverat kol inom 1-2 timmar. Om aktiverat kol används är skydd av luftvägarna nödvändigt för dåsiga patienter. Vid blandförgiftning bör ventrikeltömning övervägas, dock inte rutinmässigt.
Vid svår CNS-depression överväg användning av en bensodiazepinantagonist (flumazenil). Den ska endast administreras under noggrann övervakning. Flumazenil har en kort halveringstid (cirka 1 timme) och därför måste patienter som fått detta övervakas efter det att effekten av läkemedlet har avtagit. Bensodiazepinantagonister ska användas med extrem försiktighet vid närvaro av läkemedel som sänker kramptröskeln (t ex tricykliska antidepressiva). Se produktresumén för flumazenil för ytterligare information om korrekt användning.
Varning

Observera att bensodiazepinantagonisten (flumazenil), som reverserar de centralnervösa effekterna och som främst är inducerat vid allvarlig bensodiazepinförgiftning för att undvika intubation och respiratorvård, är olämpligt att ge till epileptiker som behandlats med bensodiazepiner. Antagonism av bensodiazepineffekten hos dessa patienter kan framkalla krampanfall.


5farmakologiska egenskaper

5.1Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Antiepileptika, ATC-kod: N03AE01
Klonazepam, är ett bensodiazepinderivat. Klonazepam förstärker den normala transmissionen av signalsubstansen GABA i CNS via specifika bensodiazepinreceptorer. GABA hämmar transmissionen av flera viktiga signalsubstanser, såsom noradrenalin, serotonin, dopamin och acetylkolin. Via GABA har klonazepam således en hämmande verkan på spridningen av aktiviteten från epileptogena foci.

5.2Farmakokinetiska egenskaper


Absorption: Klonazepam absorberas snabbt och nästan fullständigt efter en peroral administrering av Iktorivil tablett. Maximala plasmakoncentrationer av klonazepam erhålls efter 1-4 timmar. Den absoluta tillgängligheten är 90%. Iktorivil tablett är bioekvivalent med den orala lösningen beträffande omfattningen av klonazepams absorption, medan absorptionshastigheten är något långsammare för tabletterna.

Steady state uppnås efter 5–10 dygn. Plasmakoncentrationen av klonazepam vid steady state vid dosering en gång dagligen är trefaldigt högre än den vid en peroral enkeldos. Den beräknade kvoten för ackumulering för en dosering två gånger dagligen respektive tre gånger dagligen är 5 respektive 7. Efter flera perorala doser à 2 mg tre gånger dagligen var plasmakoncentrationen före dos vid steady state i medeltal 55 ng/ml. Det är inte formellt visat att farmakokinetiken för klonazepam är linjär i förhållande till dosen. Det finns dock sparsamma data från spridda källor som tyder på att farmakokinetiken inte är påtagligt ickelinjär. Klonazepams terapeutiska intervall för den kramplösande effekten ligger mellan 20-70 ng/ml.


Efter en intramuskulär administrering erhålls maximala plasmakoncentrationer av klonazepam efter ca 3 timmar och biotillgängligheten är 93%. Varierande absorptionsmönster kan ibland ses efter i.m. administrering.
Distribution: Halveringstiden för distribution är ca 0,5 till 3,5 timmar. Distributionsvolymen är 3 l/kg. Plasmaproteinbindningen är 82-86%.
Elimination: Halveringstiden för elimination är i medeltal 30-40 timmar. Clearance är 55 ml/min. 50-70% av dosen utsöndras i urinen och 10-30% i feces som metaboliter. Vanligtvis utsöndras mindre än 2% av den givna dosen som oförändrat klonazepam i urinen.
Metabolism: Klonazepam metaboliseras praktiskt taget fullständigt till 7-amino-klonazepam och via N-acetylering till 7-acetomino-klonazepam. Hydroxylering vid C-3-positionen sker också. Hepatiskt cytokrom P450 3A4 är delaktig i nitroreduceringen av klonazepam till metaboliter med svag eller ingen farmakologisk aktivitet. Metaboliterna återfinns i urinen som både fria och konjugerade (glukuronider och sulfat) substanser.
Särskilda patientgrupper:



Nedsatt njurfunktion: Njursjukdom påverkar sannolikt inte klonazepams farmakokinetik eftersom substanser huvudsakligen elimineras genom metabolism.
Nedsatt leverfunktion: Inverkan av nedsatt leverfunktion på klonazepams farmakokinetik har inte undersökts. Eftersom klonazepam huvudsakligen elimineras genom metabolism ökar sannolikt plasmakoncentrationerna av klonazepam vid moderat till svårt nedsatt leverfunktion.
Äldre patienter: Klonazepams farmakokinetik hos äldre patienter har inte fastställts.
Spädbarn: Begränsade data indikerar att halveringstiden för elimination och värden för clearance per kilo kroppsvikt hos prematura och fullgångna spädbarn (gestationsålder 28-42 veckor, postnatal ålder 0,5-44 dagar) är jämförbar med dem som rapporterats för vuxna. Clearance tenderade att öka med ökande postnatal ålder och varierade från 0,02 till 0,15 l/h/kg.

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter


Klonazepam var reproduktionstoxiskt i råtta och kvarstående beteenderubbningar sågs hos avkomman. Inga teratogena effekter sågs i råtta eller mus. I kanin observerades en låg, förekomst av missbildningar (gomspalt, öppna ögonlock, sammanväxt sternebrae och defekter på armar och ben).

6farmaceutiska uppgifter

6.1Förteckning över hjälpämnen


0,5 mg tabletter: Laktosmonohydrat 40 mg, majsstärkelse, pregelatiniserad potatisstärkelse, röd och gul järnoxid (E172), talk, magnesiumstearat.
2 mg tabletter: Laktosanhydrat 121,5 mg, pregelatiniserad stärkelse, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa.

6.2Blandbarhet


Ej relevant.

6.3Hållbarhet


5 år.

Vid maskinell dosdispensering är hållbarheten 6 månader.


6.4Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

6.5Förpackningstyp och innehåll


0,5 mg tabletter: Glasburk innehållande 150 st

2 mg tabletter: Glasburk innehållande 100 st


6.6Anvisningar för användning och hantering samt destruktion


Inga särskilda anvisningar.

7innehavare av godkännande för försäljning


Roche AB

Box 47327

100 74 Stockholm

  1. nummer på godkännande för försäljning


Iktorivil 0,5 mg tabletter 8987

Iktorivil 2 mg tabletter 8988


  1. datum för första godkännande/förnyat godkännande


Iktorivil 0,5 mg tabletter 1974-11-01 / 2007-01-01

Iktorivil 2 mg tabletter 1974-11-01 / 2007-01-01


  1. datum för översyn av produktresumén


2015-04-29



Yüklə 70,5 Kb.

Dostları ilə paylaş:




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©www.azkurs.org 2020
rəhbərliyinə müraciət

    Ana səhifə